Överlag är Nobbes blogg halvdåligt skriven men med ett mycket intressant innehåll. Jag håller inte med om allt han skriver, men vi delar grundläggande uppfattningar. Jag har blivit en regelbunden läsare av Den Dolda Läroplanen och ser med spänning fram emot nästa inlägg.

-Janne

Hej alla som förespråkar vårt fullständigt meningslösa betygssystem eller någon annan form av betyg. Jag beklagar att detta är lite långt, men för att få fram de flesta argumenten mot att ha ett betygssystem så är detta nödvändigt. Alla ni som fortfarande gillar betyg. Var snälla och läs detta åtminstone en gång och bli arga och svara så vi får igång en liten vettig debatt i ämnet. Hur mycket man en diskuterar betygssystemet så kommer man fram till att allting är orättvist. Med en betygsskala på 1-10 finns det så många nyanser så att bedömningarna från skola till skola skulle variera avsevärt. En elev som fick en sjua skulle lika gärna kunna få en 5:a eller en 9:a på en annan skola. Detta är mycket orättvist. Det kommer då att ta mycket lång tid för läraren att välja och vraka mellan alla tio betyg som är möjliga att sätta på eleven. Detta system kräver mer av läraren och blir i alla fall orättvist.

Ett system med mvg, vg och g leder till ett liknade problem. Hälften av alla elever ligger mitt emellan g-vg och vg-mvg. Dessa elever blir antingen dragna uppåt eller neråt. En elev på en skola kan ha lärare som är snål med bra betyg och då drar ner alla "mellan-elever". En elev på en annan skola kan ha en lärare som drar upp alla elever. Detta resulterar i att de två eleverna kan ha kanske 40 poängs skillnad i slutbetyget fast de egentligen kan lika mycket. Alla olika former av betygssystem gör att det antingen finns för mycket eller för lite betyg och välja mellan. Alla lärare sätter betygen efter sitt eget kriterium. Även om det finns en läroplan osv. så är det läraren själv som avgör vad det ska bli för betyg. Dagens lärare följer mycket sällan läroplanen. Och om de gör det så är det deras tolkning av betygskriterierna och läroplanen som gäller och den kan se ut hursomhälst.

I en domstol har alla läst åtskilliga år juridik, de vet exakt hur lagboken ska tolkas och domaren har stränga kriterier och slår upp alla olika brott i lagboken. Domaren vet mer eller mindre exakt vad han ska dela ut för dom.  I Sveriges skola har alla lärare utmärkt sig att få vara "smådomare" som utan närvaran av advokat eller åklagare tror att de har ensamrätt på att döma alla elever efter sin egen smak. Det finns ingen rätt att överklaga. Man kan inte få målet prövat av en annan "domare". Dessutom har inte domaren några stränga kriterier utan dömer lite hej-villt 1 gång varje termin. Lärarna har inte någon lång utbildning i att sätta betyg och någon genomarbetad gemensam plan för betygssättningen. En domare har lång, lång utbildning och är helt objektivt inställd till fallet. Han har i de flesta fall aldrig träffat den anklagade. I skolan har läraren träffat eleven varje dag och på så sätt bildat en personlig relation till eleven som spelar en oerhörd roll vid betygs-sättandet. Med andra ord: Betygen handlar främst om hur mycket läraren gillar dig.
Ok, hur går det för de riktiga domarna då? De har 100 ggr bättre förutsättningar att döma bra. De gör ändå många misstag och dömer olika från mål till mål. Hur sjutton skulle då en liten lärare utan lång utbildning och erfarenhet kunna döma hundratals mål individuellt varje termin rättvist??? Inte ens en domare skulle klara denna uppgift.

Bra, det är bara att dra slutsatsen: Betyg kommer aldrig någonsin att fungera rättvist och bra, de borde avlägsnas.

Betyg visar aldrig vad en elev egentligen kan inom ett visst ämne. Jag har 310 poäng och pluggar inte ofta, gör oftast aldrig läxor och annat tråkigt. Det enda jag gör är att plugga inför prov. (kvällen innan). Och skriver mina uppsatser. Varför får inte jag ig då? Därför att jag har mvg i sv och matte. Det räcker för mvg i allt annat. Hurdå? Att skriva uppsatser är endast ämnet svenska. Att samla information och sammanställa det i en uppsats är svenska. Som tur för mig så behöver man skriva uppsatser i alla olika ämnen. Och jag har ju mvg i svenska, alltså får jag det i alla andra ämnen också. De flesta lärare har prov och uppsatser som betygs-underlag. Allt som har med uppsatser och göra är svenska så länge ämnet inte förutsätter att man har tidigare kunskaper i ämnet. I grundskolan får man aldrig i uppgift att skriva en uppsats om något som är så pass avancerat att det krävs tidigare kunskaper. När du skriver en uppsats använder du: 1. Din förmåga att leta reda på fakta i böcker och på nätet(informationssökning: svenska). 2. Din förmåga att samanställe den vesenliga informationen på ett meningsfullt sätt och omformulera allt med egna ord. 3. din förmåga att fundera lite självständigt över ämnet, analysera, dra logiska slutsatser osv. Ok är ni med nu utan protester: Att skriva en uppsats i biologi visar endast hur bra du är på svenska!!!!…och i viss mån matte (logiskt tänkande)…visserligen lär man sig lite om det man skriver om när man skriver uppsatsen men uppsatsen i sig visar inte på DINA kunskaper i något annat en SVENSKA.

Nu tror jag att det räcker, du har nog förstått. Av detta kan man dra slutsatsen att ca 50% av alla lärares betygs-underlag, är betygsunderlag för dina kunskaper i svenska. Alltså består ditt exempelvis biologibetyg till hälften av en bedömning av vad du kan i svenska.   Vad består den andra hälften av ditt betyg av då?  ...jo, vad du visat att du kan på proven.  Ok, låt oss analysera detta lilla fenomen. Proven är enligt skolan tillför att se hur mycket just du kan i ett visst ämne. För att kunna klara ett prov behövs två delar av din lilla hjärna användas.

1. Den matematiska delen. På de flesta prov kommer kuggfrågor, frågor du måste räkna ut saker på osv. Du måste kunna se samband mellan olika saker. Framför allt inom fysik och mattematik men även inom alla övriga ämnen för att dra logiska slutsatser osv.

2. Minnet. Denna del används för att komma ihåg all fakta. I denna lilla del trycker du in all kunskap som ska skrivas ner på det lilla provet. Detta är en mycket viktig del. Om du är bra på att memorera så slipper du i de flesta fall plugga överhuvudtaget.

Oavsätt vad det är för ämne du skriver prov i så visar ditt provresultat endast:

1. Om du har ett bra minne

2. Om du är bra på svenska

3. Om du tänker logiskt dvs. är bra på matematik.

4. Hur bra pedagog din lärare i ämnet är, dvs. hur bra läraren lyckats få eleverna att memorera sitt budskap.

Säger det någonting överhuvudtaget om vad du egentligen kan inom ämnet? Nej! För att det ska kunna säga det så gäller samma princip som inför uppsatser. Provet måste behandla så pass avancerade områden att eleven drar nytta av tidigare kunskaper inom ämnet och får möjlighet att skriva ner alla dem. Det här betyder i praktiken att man måste göra prov med frågor som eleven inte visste skulle kunna vara med eller helt oförvarnade prov. Detta måste man göra för att få fram riktig fakta om vad eleven egentligen kan och det är ju inte så konstigt eller? Undersökningar visar (från boken spräng skolan) att elever glömmer bort ca 90% av all fakta de tryckt in inför alla prov efter att de skrivit proven. Kunskapen går in genom öronen och ut genom pennan.

Samma sak gäller med uppsatser. För att en uppsats ska visa vad eleven egentligen kan så får den absolut inte vara en fakta uppsats om exempelvis krokodiler. Uppsatsen måste behandla ämnen som gör att eleven måste använda tidigare kunskaper och fundera över svårare frågor. Sådana uppsatser skriver man främst inom ämnet so. Om uppsatsen helt och hållet ska visa vad eleven kan så måste den skrivas helt och hållet i skolan. I alla fall så kommer uppsatsen i alla fall mest visa på dina kunskaper inom svenska även under de bästa uppsats förhållanden.

Väldigt ungefärlig samanställning:

Låt oss samanställa det hela: en lärare har ca 100 elever varje termin att sätta betyg på. Det är omöjligt att lyckas med det särskilt individuellt. Alltså måste läraren gå efter

1.Prov

2.uppsatser

3.personlig upplevelse av eleven som läraren får på lektionerna. Med andra ord hur aktiv, vänlig och trevlig eleven är på lektionen.

Dessa tre punkter utgör lärarens betygsunderlag och väger ungefär lika tungt. 33% = uppsatser som = svenska. 33% = prov varav 10 % = svenska, 7% matte och 16% minne.

De sista 33% består i bästa fall av din relation till läraren. Många lärare hinner nämligen aldrig få mycket till relation och generaliserar kraftigt i klassen.

Dit betyg består av en bedömning av vad du kan i: ca 45 % svenska 10% matte 20% minne och övrigt hur mycket du smörar för läraren. Detta är väldigt dåliga siffror som bara är till för att ungefärligt illustrera vad jag menar. Jag menar att: BETYG SÄGER ÖVERHUVUDTAGET INGENTING OM DINA KUNSKAPER I ETT VISST ÄMNE. (med undantag svenska, matte och möjligen språk).
Ok, låt oss nu titta på betygens funktion här i världen. Att få ett IG betyder: Du är en sopa, en riktig nolla. Att få ett G betyder: du är rätt värdelös. Att få ett VG betyder: du är rätt hyffsad. Att få ett MVG betyder: du är ju bra på det här! Någon av dessa kommentarer får alla elever en gång per termin. Och ni kan ju tänka er att de som får mvg blir glada. De känner sig stolta, de har kämpat och har fått beröm. De är helt nöjda med allting bara för att de har fått MVG. Man kan i själva verket ha en piss dålig lärare som man inte gör något åt bara för att man får MVG. Betygen läraren sätter har inget att göra med hur bra läraren är. Jag fick MVG av en lärare som jag tyckte var skitkass. Det förklarade jag vänligen för min lärare så jag fick G nästa termin. Det är synd att nästan alla MVG-elever blir blinda när de får sitt betyg. De som får G och IG och ibland ett VG utgör den största mängden av skolbarnen. De känner sig själv rätt värdelösa när de får dessa elaka kommentarer. De tror knappast att de kan få högre betyg. De fattar inte att de är skolan det är fel på och tror att det är dem själva allt beror på. Detta leder till att de i många fall blir stökiga och tar på sig attityden: skola är "boring". Detta är en annan attetyd en min. När de inte får uppskattning i skolan så börjar de många gånger att stöka och får uppskattning av varandra för alla hyss de kan hitta på. Ingen av stök nissarna i min klass fattar varför jag tycker skolan är ett helvete. Jag har ju MVG i allt.   Betyg klassar in folk i olika grupper. MVG-barn, VG-barn, och G-IG-barn. Det uppstår konkurrens och tävling i skolan mellan barnen och allt blir betygsfixerat. Målet är inte längre kunskapen i sig utan betygen. MVG-barnen är stolt och nöjda, VG-barnen tittar upp till dem och kämpar på för att komma upp sig. G-IG-barnen har gett upp och får sin makt, uppmärksamhet och stollighet genom att stöka, bråka och ha sig. Klass-skilnader och konkurrens är inte en särskilt bra miljö att lära sig något i. Eleverna blir stämplade av betygen.

Alla människor är olika, har olika intressen, olika inteligenser osv. Nu har någon idiot bestämt att endast logisk intelligens och några få ämnen som behandlas i skolan är det enda alla ska vara bra på. Alla ska lära sig lite skit här och där. Alla stackare som är jätte bra på massa andra saker ska tvingas jobba med saker de är värdelösa på i skolan och vad får de för det??? jo, en ny kommentar varje termin om hur värdelösa de är. Samhället behöver inte en massa folk som är halv utbildade lite här och där. Ok….nu kommer vi in på mina övriga åsikter om skolan, detta skulle handla om betygen så jag lämnar detta spår nu.

Ok, vi höll på att titta på betygens funktion. Jag har visat lite vad de åstadkommer i praktiken på skolan. Nu tänkte jag se vad man ska ha betygen till senare. Vad är betygens syfte, mening osv.
Betygen finns för att vara en morot för eleverna. Ett tävlingsmoment. För att eleverna ska kämpa och få sina betyg. Betygen är till för att mäta dina kunskaper i ett specifikt ämne. Sedan är betygen till för att andra ska se vad du kan och kunna bedöma om du är värdig ett jobb, en plats på en skola osv. Jag har redan visat att betygen är helt värdelösa inom skolan när det gäller att mäta kunskaper osv. Det är inget att diskutera att betygen ger förödande konsekvenser när de införs i grundskolan. Men vad händer sedan med betygen?

Dina betyg klumpas ihop till en opersonlig summa siffror. Den som har högst är den lyckliga vinnaren. Dessa siffror ska föreställa din kunskapsmängd. Dessa siffror säger lika mycket om dig som en bytta smör. Jovisst, lite säger siffrorna. De säger: Plugghäst, halvplugghäst eller sopa. De säger inget om dina personligheter om dina kunskaper, om din musikaliska förmåga, din sociala förmåga, din kreativitet, demokratiska sinne, skapar kraft osv. Summan används för att konkurrera ut exempelvis alla musikgenin som vill in på adolfredrik och har IG i matte bara för att jag vill komma in på en fin skola även fast jag inte kan sjunga en ton. Ok, detta var ett extremt exempel. Det jag menar är följande: Du kan ha ig i matte, kemi och fysik och mvg i annat och komma in på natur. Du behöver mvg i allt för att bli frisör. Du kan vara helt värdelös på det din linje är inriktad mot och komma in ändå. Men detta är inte det stora problemet. Du kan ha MVG++++ i alla de ämnen som en linje är inriktad på och ändå inte komma in!!!! Bara för att du kanske inte kan multiplikations tabellen. Ändå så kommer folk som bara har vg i dessa ämnen in. Det är skandal!!!   Intagningsgränserna på gymnasiet avgörs inte av vad du bör kunna utan av konkurrensen. I det flesta fall ligger intagningsgränserna på runt 150. Det är hur lätt som häls att komma in.   På it-gymnasiet i Uppsala var gränsen 50 poäng!  Hela systemet är värdelöst!!! Jag känner hur hemskt mycket onödig tid jag slösade de få ggr jag pluggade när jag nu fick reda på att intagningsgränsen till natur på Rudbeck låg på 155 poäng. Vad ska jag då med mina 310 poäng till?? Jo, såklart! Jag kan sola mig i dem och känna mig glad och nöjd.

Vad jag försöker visa är att hela intagningssystemet är abstrakt, flummigt och fullständigt värdelöst. Man skulle kunna byta ut det mot ett intagningsprov som gjordens i slutet av nian. Det har många nackdelar men skulle definitivt fungera bättre än som det är nu. Till råga på allt så spelar dina grundskole-betyg ingen roll alls när du söker jobb. Det är gymnasiebetygen de tittar på.
Sammanfattning av gymnasieintagningen: Utifrån en summa flummiga poäng som säger noll om dig och vad du vill och kan så anser sig gymnasieintagningen har rätten att avgöra om du ska få gå ett visst program. Vad som avgör om du kommer in är dina lärares relationer till dig, dina kunskaper i svenska och matte och överhuvudtaget inte på något vis vad du kan i det ämne du vill specialisera dig på.

Slutsats: Alla former av betygssystem är fullständigt värdelösa och borde avskaffas. Håller inte med? Formulera i så fall vad och varför och skicka till mig. Jag är trött på att inte se en enda positiv sak med betygen. Och som alltid måste man ju komma med hur man vill ha det istället…jag ska väl skriva ner det snart också. Det är mycket lättare att se alla fel en att komma med förbättringsförslag. Jag hoppas i alla fall att ni som läst detta inte längre tycker att betyg är direkt superbra.

...och detta är "snart också" nedan:

Hur skulle ett nytt betygssystem kunna se ut? Vad ska man göra om vi tar bort hela betygssystemet? Vad blir konsekvenserna? Att svara på dessa frågor är inte lätt men jag är övertygad om att i princip vad som hälst skulle fungera bättre än nuläget. Vad ska man ha istället för dagens betygssystem? Det är vad jag tänker diskutera nedan.

Att ta bort betygen är ett stort ingrepp i skolans gamla mögliga struktur. Det skulle kräva ändringar på flera områden och det skulle definitivt inte vara så lätt. Det kräver en ändrad inställning till synen på kunskap. Kunskap är numera ett medel för betygen. Kunskapens finns för betygen. Betygen är målet och kunskap inget annat än en färdkost som man kastar när man är i mål. Fokus och inriktning måste ligga på kunskapen i sig. Kunskapen ska inte vara till för betygen, för mamma, för pappa, för läraren, för gymnasiet, för framtida jobb osv. Kunskapen måste vara till för eleven själv. För kreativiteten glädjen och lyckan i att lära och utvecklas. Fokus måste ligga på elevens utveckling i nuet. Om man tar bort betygen så ser man hur klent skolan är uppbyggd. Då försvinner med ens meningen för eleverna med att plugga, meningen med att läsa och lära. Moroten är putsveck. När det är förbjudet att slå barn så har betygen används som piska för att får barnen att jobba när inget annat hjälper. Du får lägre betyg om du inte sköter dig! Du kan få IG…

Om skolan var uppbyggd på detta sätt så skulle betygen förlora stora delar av sin funktion. "Detta sätt" kräver däremot stora förändringar i skolan. Att få skolan inriktad på elevernas individuella utveckling istället för denna betygsfixering som nu råder är minst sagt helt omöjligt. Det kräver först och främst att alla lärare måste tänka om, att politikerna måste börja intressera sig för annat än resurser eller inte resurser i skolan och stora radikala förändringar. Eftersom detta är omöjligt så måste man börja med små steg. Jag tycker egentligen att hela skolan skulle göras om radikalt men eftersom detta är en omöjlighet och detta skulle handla om betyg så tänkte jag skriva hur man konkret skulle kunna ändra på betygssystemet. Detta skulle på sikt leda till att grundvärderingarna i skolan skulle ändras. Detta är bättre än att försöka ändra på inbitna värderingar här och nu.

Det vi måste börja med är att bestämma oss för att avlägsna hela betygssystemet i grundskolan. Det största problemet vi kommer att brottas med då är hur övergången från grundskola till gymnasium ska se ut. I skolan kommer det i början att råda lite allmän förvirring. Vad gör vi något för här alls? Detta är ett mycket positivt steg i utvecklingen. Så småningom måste skolan hitta sin mening i kunskapen själv istället för i betygen. I början kanske skolan känns tom och meningslös. Ingen vill driva en meningslös aktivitet så skolan kommer då att hitta sin nya mening: Elevernas individuella kunskapsutveckling. Det finns en risk att skolan bara skulle bli ännu tommare och meningslösare men jag har faktiskt en liten tro på människans intelligens.

Ok, hur ska övergången till gymnasiet se ut?

När man börjar gymnasiet så har man möjlighet att välja mellan åtskilliga skolor. Som det är nu så har skolorna gjort det riktigt bekvämt för sig att allt ska avgöras av en liten ful poängsumma som säger i princip noll om eleven i fråga. Man skulle lika gärna kunna använda sig av lottning. Efter att ha läst förra texten om betyg så förstår ni nog att det skulle ge ungefära samma effekt. Skillnaden är att mvg-barn inte garanterat skulle komma in bara för att de har mvg:n. Därför är lottning inte heller bra. Detta är mitt förslag:

Alla elever ska få ett längre omdöme, rekommendation, en individuell uppsats om vad alla olika lärare ser för positiva/ negativa saker med eleven. Om elevens personlighet, intressen osv. Detta innebär i praktiken att alla lärare som har eleven ska ha ett möte tillsammans med föräldrarna (som känner eleven från en annan sida) och skriva ihop ett individuellt slutomdöme. När eleven sedan söker in till gymnasiet så ska eleven personligen ha ett möte med några lärare från linjen eleven vill in på. De ska ha en såkallad "anställningsintervju" med eleven och diskutera varför eleven vill in just här och hur lämpligt det skulle vara. De ska sedan tillsammans med hjälp av omdömet komma överens om hur lämpligt det är att eleven väljer denna utbildning. Någon form av intagningsprov är också tänkbart men jag skulle föredra att avstå från det. Eleven ska då klassas som mycket lämplig eller lämplig. I första hand kommer alla mycket lämpliga in. Om det finns för få platser för alla som sökt så får de avgöra individuellt utifrån omdömet och mötet vilka elever som har best förutsättningar att klara den specifika inriktningen. Att klassa in eleverna som lämpliga och mycket lämpliga är inte heller fullt bra men det behövs någon slags kategorier om man ska få söka fritt till vilken skola som hälst.

Vad jag försöker säga här är att alla elever ska prövas individuellt i den skola de vill börja i. Hela det förslag jag gett kräver mera tid, men vad gör det om två veckor måste offras åt att sätta omdöme på eleverna och 2 veckor åt att ha möte med dem. Skolan är i alla fall så ineffektiv så dessa 4 veckor spelar knappast någon roll när det gäller elevernas kunskaper.

Vilka problem kan uppstå med detta system?

Det kan ta olika lång tid på olika skolor. Tiden är emellertid inget problem. En vecka hit och dit spelar ingen roll. Det kan söka in en oerhörd mängd elever till en viss populär skola och dubbelt så många som kan komma in tycks vara mycket lämpliga. Lösningen på detta är en rättvis lottning och låta slumpen avgöra efter att man skalat bort så många man kan. Detta system kanske inte är 100 % rättvist men det är garanterat bättre än dagens system. Grundtanken är att alla elever ska få ett omdöme istället för betyg och få en "anställningsintervju". Hur detta ska utformas i praktiken kan säkert någon intelligent person räkna ut ännu bättre än jag eftersom jag endast är 16 år och inte är så erfaren och intelligent. Detta var bara ett litet försök från min sida att komma med något bättre eftersom att jag kritiserar dagens betygssystem.  

---

Ja, det var Samuels text, det. (Om du vill diskutera direkt med Samuel, rekommenderar jag att du letar upp denna diskussion på Mimers brunn-forumet. Annars är du som vanligt välkommen att kommentera här också...) Många intressanta tankar. Jag tyckte om jämförelsen med domstolar, där "felaktiga" domar emellanåt utdöms, trots deras - i jämförelse med betygsättande lärare - mångdubbelt bättre förutsättningar. Vårt betygs-system är problematiskt och i likhet med Samuel ser jag hur kunskapen i skolorna (även på högskolor/universitet - ingen kan undgå betygsgisslet) finns till för betygen istället för tvärtom. Det kan knappast ses som positivt. Han slår också huvudet på spiken när han drar paralleller mellan betyg och fysisk bestraffning. För visst sjutton har betyg i viss mån ersatt agan som maktmedel för lärare!
Vad föreslår då jag? Istället för betyg borde det räcka med ett intyg på genomförd kurs. Jag har gått kursen - jag är därför behörig att läsa nästa. Min breddade och fördjupade kunskap skall vara målet, inte omgivningens bedömning av min insats. Vårt betygs-system fungerar idag antidemokratiskt, eftersom de skrämmer de "duktiga" från att ifrågasätta brister och felaktigheter (Samuel talar om "MVG-blindhet", vilket är samma sak, bara det att jag omfattar allt från "G" och uppåt i mitt resonemang). De stämplade - "IG-ungarna" - stöts ut av systemet och blir alltså inte stökiga p.g.a. sina "koncentrationssvårigheter" eller liknande, utan snarare tvärtom. Och detta kan ske långt innan man börjar bli betygsatt "på papper", eftersom systemet smittar av sig ner i årskurserna och man har prov och jämför varandra på olika sätt.
Hoppsan! Nu tappade jag tråden lite. Jag talade om intyg istället för betyg. Ett intyg bedömer mig inte mer än att det säger att jag har gått en kurs, en utbildning. Det säger att jag har genomfört den, alltså tillgodosett mig tillräckliga kunskaper för att kunna fördjupa mig ytterligare eller åtminstone använda mina kunskaper utanför klassrummet. Det gör förvisso "G", "VG" och "MVG" också, men på vilket sätt är det relevant i ett sammanhang större än den klass man råkar gå i när betyget sätts, att den godkända kunskapen delas upp i flera nivåer? Hur kan man vara "Mycket Väl Godkänd" och vad innebär det för värdet i att "bara" vara "Godkänd"?

Antingen är man godkänd eller inte.

-Janne

När du får ditt examensbevis är du alltså behörig att arbeta som lärare. Egentligen inte annars. Min kollega fick städa sitt skrivbord efter ett år då hennes behörighet gäller för gymnasie och trots sina 10 år som universitetslektor, är hon inte behörig för högstadiet. En annan kollega har arbetat på skolan i fem år, har 60p i vardera ämne, men ingen lärarexamen. Han fick också gå. Båda dessa kolleger har god hand med eleverna och är mycket duktiga pedagoger. Problemet är att de inte är behöriga.